Saker händer även fast man inte vill det
idag har jag typ inte gjort nånting.. vart i solna lite snabbt för att Andreas skulle hämta nått hos hans brorsa sen kollade vi på beck skarpt läge.. har sett den en gång redan men den e as bra. Kanske ska åka in till stan snart om jag orkar :Pär lite seg .. har suttit framför datorn och kollat på the hills i flera timmar känns det som.
Känns ju inte så bra.. även fast jag visste att det skulle hända så känns det å konstigt när det väl händer, att en person aldrig mer kommer finnas, att man aldrig mer kommer få prata med den personen eller ens få se personen. Jag har inte varit så bra på att åka till henne, men jag är som jag är.. och jag förstår mig inte på mig själv ibland. Men hon ville ju inte att jag skulle komma till henne, eftersom hon inte ville att jag skulle se henne så där. Men när det nästan var som värst och hon låg där på sjukhuset åkte jag dit och när jag fick se henne höll jag på att börja gråta.. gud va hon såg ut.. inte så som jag var van att se henne.. jag tyckte så synd om henne eftersom hon bara låg där hela dagarna och strirrade in i väggen och hon ville ju inte leva så på nått sätt fick hon som hon ville nu. Jag vaknade i onsdags av att pappa kom in i mitt rum och sa att farmor hade fått en hjärtattack och att han skulle åka dit. Jag var ganska lungn vid det ögonblicket med tanke på vad som kunde hända. Jag låg bara hemma den dagen och väntade på att Andreas skulle sluta jobba och vi skulle gå och fika för jag ville försöka tänka på nått annat. Vi hade knappt satt oss ner innan min pappa ringde och sa att farmor hade dött. Jag trodde inte att jag skulle gråta men jag kunde inte hjälpa det, tårarna bara forsade ner och alla kollade på mig men jag brydde mig inte.

Känns ju inte så bra.. även fast jag visste att det skulle hända så känns det å konstigt när det väl händer, att en person aldrig mer kommer finnas, att man aldrig mer kommer få prata med den personen eller ens få se personen. Jag har inte varit så bra på att åka till henne, men jag är som jag är.. och jag förstår mig inte på mig själv ibland. Men hon ville ju inte att jag skulle komma till henne, eftersom hon inte ville att jag skulle se henne så där. Men när det nästan var som värst och hon låg där på sjukhuset åkte jag dit och när jag fick se henne höll jag på att börja gråta.. gud va hon såg ut.. inte så som jag var van att se henne.. jag tyckte så synd om henne eftersom hon bara låg där hela dagarna och strirrade in i väggen och hon ville ju inte leva så på nått sätt fick hon som hon ville nu. Jag vaknade i onsdags av att pappa kom in i mitt rum och sa att farmor hade fått en hjärtattack och att han skulle åka dit. Jag var ganska lungn vid det ögonblicket med tanke på vad som kunde hända. Jag låg bara hemma den dagen och väntade på att Andreas skulle sluta jobba och vi skulle gå och fika för jag ville försöka tänka på nått annat. Vi hade knappt satt oss ner innan min pappa ringde och sa att farmor hade dött. Jag trodde inte att jag skulle gråta men jag kunde inte hjälpa det, tårarna bara forsade ner och alla kollade på mig men jag brydde mig inte.

Kommentarer
Postat av: Erika
:(
Postat av: johanna L
jag beklagar verkligen...
Trackback